Musik på högsta volym i hörlurarna för att inte väcka resten av folket. Mina öron kanske sprängs eller så men musik på högsta volym muntrar upp. Jag ska nanna kudden men jag vet att jag kommer må mer skit så fort jag lägger huvet på kudden.
Livet är skit. Så är det bara. Men jag är 14 (snart 15). Jag ska inte må så här dåligt än. Oroar mig för allt, funderar, gråter, önskar, skrattar. Tom. Finns inte.

Jag behöver musiken, så är det bara. Den tar bort alla jävla problem.

Fan.
Fan.
Fan.
Jävla skit.


Tom. Det är jag det. Becca=Tom, borta, finns inte.

Fan.

Finns det någon där ute?